Såg på Aktuellt att antalet ouppklarade ärenden har ökat. Från 131.000 2011 till 158.000 i år.
Men det är inte att högen med ouppklarade ärenden har ökat som är problemet. Hur den ökar eller minskar har inte med verkligheten att göra. Den ökar när poliser får order om att rapportera extra nitiskt och den minskar när de får order om att de ska avsluta ett visst antal ärenden per månad för annars gör de inget bra jobb.
Antalet ouppklarade ärenden är ett klassiskt exempel på där man väger siffran tyngre än resultatet. Uppenbart har den inget med brottsutvecklingen att göra och uppenbar finns det incentiv för att manipulera den.
Ponera att antalet har ökat extra mycket i ett visst distrik. Vad händer? Jo, rikspolischefen ringer upp distrikschefen och säger "Aja baja. Inte bra. Se till så att antalet minskar!" Distrikschefen kommunicerar direktiven vidare till sina underställda och de gör vad de kan för att minska antalet.
Det leder konkret till att poliser drar sig för att ta emot anmälningar (för det ökar antalet) och avskriver ärenden även om de inte borde avskrivas för det minskar antalet.
Nästa år har antalet ouppklarade ärenden minskat och distrikschefen är jättenöjd. Men betyder det att polisen har gjort ett bättre jobb? Nix, utan snarare tvärtom. Mer möda läggs bara på att frisera statistiken.
Det är anledningen till att chefer som Dan Eliasson är extremt farliga. De kan ingenting om ämnet polisverksamhet och vill inte lära sig. De är så inkompetenta att de inte har möjlighet att avgöra om deras underställda gör ett gott jobb eller inte.
Därför hittar cheferna på meningslösa mätvärden som de tvingar de anställda att uppfylla. På så sätt tror de sig få kontroll över verksamheten. För det är lätt att säga att 158.000 faktiskt är en högre siffra är 131.000.
För många år sedan jobbade jag på testavdelningen på Sony Ericsson i Lund. Vi bedömdes utifrån hur många enhetstester vi producerade per dag.
Gissa vad den policyn hade för resultat?
Hundratals redundanta testfall skrevs. Om en funktion summerade två heltal kunde den ha flera hundra testfall ungefär såhär:
assertEquals(10, numberSum(5, 5));
assertEquals(8, numberSum(4, 4));
assertEquals(8, numberSum(3, 5));
assertEquals(20, numberSum(10, 10));
assertEquals(30, numberSum(15, 15));
assertEquals(40, numberSum(0, 40));
assertEquals(100, numberSum(60, 40));
assertEquals(200, numberSum(120, 80));
assertEquals(300, numberSum(300, 0));
...
Osv i all evighet. Komplicerade funktioner saknade helt testfall eftersom det inte var mödan värt att skriva testfall till dem.
Min poäng är att bedöma anställdas arbetsprestationer baserat på mätvärden nästan aldrig funkar.